Kampen...

Ja nu har den dragit igång igen - Den evighetslånga Kampen....

Det handlar om viktminskning igen! F*n att man har sån dålig karaktär och helt jäkla galen inställning till mat - men jag hoppas att jag nu hittar en form som kan bestå... Har då klarat hela veckan hittills och verkligen försökt att ta mig an det här på ett moget och vettigt sätt... ;)

Skippar numera bröd, pasta, potatis, ris osv och försöker efter det att tänka på vad jag äter... har dock varit väldigt hungrig de första dagarna men nu börjar det kännas helt okej och jag blir mätt.. kanske har lurat kroppen redan (troligen ett önsketänkande) eller så har jag följt mammas råd och ätit lite mera proteiner (helst ville hon att jag skulle äta mera fett Men DET strider ju emot allt jag har uppfostrats till så det tar emot).

Men inser numera att jag inte gör det här för mitt utseende - jo, till viss del. Visst vore det härligt att nån gång i livet få känna sig stolt över sin kropp och sitt "Jag" - trivas med att bada offentligt och visa sig lite mera lättklädd (syftar nu på badkläder osv) MEN den anledning som numera känns viktigare är min HÄLSA - jag vill leva, jag vill må bra och jag vill vara en aktiv mamma som inte skall hindras av sin vikt. Jag vill vara med här på jorden så länge jag bara kan och jag tror mig veta att övervikt reducerar den chansen en aning... Mitt höga blodtryck behöver också tas om hand och en del i det är att gå ner i vikt. Jag kan dock inte säga att jag mår direkt fysiskt dåligt över att vara tjock, inga onda knän osv. men konditionen är dålig sen jag gjort mig av med hunden, det var mitt sätt att ta mig ut - och jag S A K N A R det verkligen.....

Ja, jag kommer nog inte att diskutera min vikt här i så stor utsträckning, men uppskattar G:s sida som verkligen motiverar mig!

Jag har ett jäkla humör och är nog envis som en åsna i många fall men det här är en del av mig där jag verkligen får slita för att klara motivationen - det är konstigt!
Något man vill så gärna är så väldigt svårt trots att jag i de flesta alla andra fall är väldigt målinriktad och envis.... Men jag hävdar ju också att man som överviktig har fel inställning till mat - vad man använder maten till så att säga.. jag är en tröstätare... jag äter när jag har tråkigt osv. DET är ju tragiskt...Hur förändrar man sitt beteende?! DEt kommer nog att bli mitt stora jobb i den här kampen - som jag hoppas håller i sig tills jag gått ner xx-antal kg.... Egentligen spelar det mindre roll, alltså hur mycket jag väger - men jag vill må bra och inte vara fet.. Det är mitt mål... så håll nu tummarna att mitt tålamod och vilja hänger kvar, säkerligen kommer en del snedsteg att följa men jag kanske ska göra som andra - börja om dagen efter istället för att vänta till nästa måndag... =)