onsdag, december 10, 2008

Självrannsakan & självkännedom

De senaste dagarna har jag tänkt en hel del på mig och mitt eget beteende.. själviskt? Nja.. snarare nödvändigt kände jag för att försöka förstå min egen uppfattning kontra andras. Har insett att jag på många områden är olik andra människor och det är något jag ibland känner som ett "minus".... Känner mig ofta oförstådd/missförstådd och det är vad jag funderat över...

Vad har jag då kommit fram till? Svarar väl nja även där då jag inte kan säga att jag kommit till någon omvälvande slutsats annat än att vi är olika och väljer att hantera saker på olika sätt... Jag hanterar mitt eget mående genom att prata medan andra stoppar huvudet i sanden och tiger... Vilket är bäst? Svaret på det har jag inte men eftersom jag upplever att jag är rätt ensam om att prata om det jag känner så antar jag att de flesta tycker att man skall se till sitt eget mående tyst och för sig själv....Och personligen så ogillar jag den egenskapen starkt!

Intressant för andra att läsa?! Nej, tror inte det.. så...

Gokväll...

3 kommentarer:

Kiara Och Kovu sa...

Nog kan jag tycka att det är intressant att läsa. Och helt klart är det inte bra att tiga o sticka huvudet i sanden. Så det så. GRATTIS I EFTERSKOTT IAF!!! Hoppas att du fick en bra dag.

Brittis sa...

Du är inte ensam om att grubbla över det egna beteendet. Problemet är väl att vi alla lite till mans tror det. Du är kanske kan fungera som banbrytare på det området, så fortsätt tala om saken.

F ö är min efarenhet att bästa sättet att förstå mina egna reaktioner är att ställa sig frågan: "Månne jag gör likadant?" Det gäller naturligtvis både gottoch ont.

Brittis sa...

Måste förtydliga:
Citat: "...bästa sättet att förstå mina egna reaktioner PÅ ANDRAS BETEENDEN är att ställa sig frågan ..."