Ja vad är meningen med livet kan man fråga sig... .Just nu känner jag mig "bara" som en mamma och ingenting annat... men det är väl så det är ibland när livet bara består av nån indirekt stress över att vara mamma, prestera på jobbet osv. resten hamnar på sidan om och man missar ibland det som är viktigt i livet...
Vad gör man åt saken - ingenting! Låter det "tralla på" och tillfällen som går förlorade på många sätt...
Varför har jag så svårt att sätta mig själv först någon gång? Är det någon mer än jag som lider av det syndromet... mamma hänvisar till KBT (Kognetiv Beteende Terapi) - kanske vore nåt för att komma framåt vad gäller MIG
Det gör mig ledsen och frustrerad att jag alltid sätter alla jä*vlar före min egen lycka och mitt eget välmående - men vad hjälper det? Känna saker gör ju ingen skillnad - handling är väl vad som måste till... Ta för sig av livet lite mera...
Jag vill inte sitta och vara bitter när jag blir gammal, vara bitter över att jag aldrig unnade mig själv den totala lyckan - fast vad är det egentligen?
Lycka är väl att se sina barn växa upp, att trivas i stort med sin tillvaro och med sitt jobb? Men det borde också innehålla "Jaget" till viss del.. eller har jag fel?
Peo möter våren i Tyskland denna vecka... njuter på uteserveringar och av livet, blandat med lite jobb och mässor... antar att jag tycker lite extra synd om mig själv när jag hör det och själv får sitta hemma med barn, matlagning, tvätt och jobb... även det som kunde vara min fritid är också jobb denna vecka eftersom jag också har lite för mycket på jobbet och saker där jag har ansvar och som måste genomföras under denna period... Trött antar jag.. men grubblar på livet!
Stolt över pappa också som skall gå till Stockholm i Dalamarschen..... Lycka till imorgon och 10 dagar framöver!
3 kommentarer:
Allt har sin tid och småbarnstiden ÄR intensiv. Men jag håller med din mamma.
Läs tidningen Hälsa som nyss kommit ut. Jag hörde också att häromdagen kom tidningen PS ut där det står om KBT. Det kan definitivt vara något för dig.Jag tror faktiskt att alla har behållning av att läsa om KBT. Det kan i alla fall skapa medvetenhet.
Oj va d jag känner igen mej. Man sätter allför ofta andra i första rummet. Även barnen. Tillslut så fräser man åt dom o känner sej usel. Nu är ju mina barn stora o klarar sej själv på ett annat sätt, men när dom var mindre så hade jag "egentid". Jag la barnen o när dom somnat så badade jag (eller tog en lång varm dusch) Lade ansiktsmask, satte fötterna i ett bad. Kröp upp i soffan med en bra film och ett glas vin. Jag hade tom dragit ur telefonen, så att jag skulle få vara ifred.
Det gjorde underverk att få ta hand om sej själv. Då "orkade" man ett tag till efter det. Så det är verkligen nått jag kan rekommendera för att stressa av och må lite bättre. Ta en promenad är ju inte heller fel, men för mej var det svårt eftersom jag då var tvungen att skaffa barnvakt.
Ovanstående kommentar är ett bra tips.
Skicka en kommentar