Livets karusell...

Hur skall man göra för att få någon att förstå att råden och handlingarna är av välmening - för att man bryr sig, ja - rent av älskar...

Känslan finns ibland av att det man säger bara fladdrar förbi mottagaren i ett ögonblick för att sedan vara borta.

Jag lägger mig i saker jag troligen inte har med att göra & troligen heller inte har svaren på...fast jag gärna vill tro det... Jag kanske är den som borde vara tyst, låta personerna i min närhet göra sina egna val utan att behöva väga in mina åsiker... men jag oroar mig när man bara låter saker passera förbi, kanske gör man det för att skydda sig själv, eller bara av dumdristighet eller rent av för att man är bekväm... men det gör mig lite ledsen att man inte är mer rädd om sig själv - och det enda jag kan göra är att stå brevid och titta på..

Ja, jag lägger mig i för att jag bryr mig & älskar, för att jag vill väl...