Sagt hos doktorn

Lilla E har varit till läkaren - uppsvullen snopp och väldigt öm, grät bara man tog i honom så det var inget annat att göra än att ta med honom dit...fick tiden till sju - en tid han i normalfall sover men valet var enkelt...

Diagnosen - trång förhud och han fick spola med koksalt och ta ett urinprov som såg bra ut, ytterligare spolningar imorgon och på onsdag...En väldigt duktig kille som är väl värd de två tatueringar som han fick.

Det roliga (eller eg. tragiska) som hände var väl i väntrummet innan vi fick komma in...

En äldre man - skulle gissa på +90 hade varit inne för EKG, stapplade ut ur rummet och stod i korridoren i väntan på doktorn. Lilla E var på upptäcktsfärd och kommer inspringande i väntrummet där jag sitter och säger:

"Mamma KOM! Kom får du se - ett par koögon som jag har sett"

Jag ser att han tittar ner på golvet utanför väntrummet så jag tror i min enfald att han sett nån figur eller bild i hans höjd utanför så jag traskar efter... Väl ute i korridoren vänder han sig mot den äldre mannen - vi är ett par meter ifrån honom...

"Kolla mamma! Har du sett vilka koögon!!"

Paff är väl det minsta jag kan säga att jag kände mig..drog lite fint med honom in i väntrummet och tittade lite stängt på honom och säger:

"Så där får man INTE säga!!"

Lilla E: "Men mamma! Han hade ju koögon - såna där stora blå!!"

Mamma: "Men så säger man inte Elias! Man gör människor ledsna om man säger så..."

Lilla E: "Mmmm...vart ska han gå och vara ledsen då?"

Mamma: "Ja, han går väl hem till sig och känner sig kanske lite ledsen"

Lilla E: "MEN mamma! Han hittar nog inte ens hem...."

Vad säger man - och hur fan håller man sig för skratt.... är ju tragiskt och samtidigt så jäkla härligt för det är ju bara så..han upplevde att mannen hade stora ögon (troligen pga de tjocka glasögonen) och kor har ju stora ögon.....så pinsamt men så enkelt...